Må alla varelser leva i frid och harmoni

Denna morgon ser jag en rörande film om och av män som kom in i min burk av en händelse. Om du vill se gamla och unga män be om förlåtelse för allt ont de tillfogat kvinnor sedan urminnestider kan du kopiera länken och klistar in den i din webbläsare. http://youtu.be/K_uRIMUBnvw
Det var verkligen rörande!

Från Uttryckande konst terapi utbildningen i helgen

Valvet öppnar sig

Monolit?

Denna helg har varit mycket intensiv med utbildning och möten. Behållningen är "decentering" hur man arbetar med EXA metodik genom att skapa ett "playspace" för att bearbeta genom uttryck. Så kul och effektivt! Liksom i en ritual där man inte behöver förstå något utan bara utför sin handlig växer ens rörelser, ljud, bild fram. Därefter kan vi titta och utforska vad som hänt och vad det sägger mig. Cool!
Sedan hamnade jag i ateljén och fann mig själv måla någon sorts monolit, ungefär som i filmen 2001. Det mystiska något som man aldrig kan förstå. Där står den och säger något, men vad? En gyllene port? Ännu en pandoras ask att öppna? Något att gå in igenom eller ut igenom? I hela mitt liv har jag målat vägar som slutar vid horisonten, portar som hamnar i mandalans mitt, varelser med hjärtat i mitten av kroppen som en port och så vidare i hundratals varianter. Tomheten har oändligt många ansikten. Tomheten är en brunn som aldrig sinar. Dess kreativa potential överväldigar oss dagligen med miljarder former av liv, fenomen, materia. Tomheten är helt enkel full!
Så mycket möjligheter vi har. Tacksamhet.
Värme/Kali

Om längtan

Måla din längtan

Bilden är inte är svaret på längtan, men att processen är. Vägen är målet säger Tao. Att tillåta sig att uttrycka sin längtan, att låta längtan tala, att ge längtan form, färg och ord är vägen till ett allt djupare uttryck. Svaret ligger förborgat i längtans eget väsen. Det är något mycket mer mystiskt och existentiellt än vi någonsin kan föreställa oss med ord och bild eller tanke och kropp. Samtidigt är alla uttryck en gestaltning av längtan- vårt sanna väsen och dess ursprung.

Så låt din längtan bli målad, bli dansad, bli sjungen om, bli gestaltad i dikt och handling!

Hinder på vägen till längtans uttryck
Det som hindrar oss är den kritiska rösten som säger; du kan inte, det blir inte bra. Den jämför och säger nedlåtande saker om oss i vårt huvud, det är detta som är problemet vi behöver lösa.

Problemlösningen kan gå till så här:

1. Medvetandegör först rösten inom dig. Bli medveten om att den säger bla, bla, bla....etc etc
2. Säg till den: Tack för informationen, men nu får du gå ut. (Med kraft) ställ den utanför rummet och fortsätt som om inget hänt. Gör det varje gång den dyker upp, en gång, gör det två ggr....tre....ge inte upp.
3. Om du inte klarar detta på egen hand kan du uppsöka någon (förslagsvis professionell) coach eller terapeut som kan hjälpa dig med detta.

Sökandet är en helig akt.
Varma hälsningar/Kali

Underjordisk

Släpp fångarna loss det är vår!

Livet och den kreativa processen fortgår

Uppenbarelse

Kreativ själavårdsdag

Bunkrade ett nytt lager med dukar i veckan och kastade mig på en stående duk med palettkniven.

Det skänker mig en tillfredställelse utan ord och konkreta förklaringar det här med måleriet. En slags andakt att måla är det när det är som bäst. Men ibland är det en kamp att övervinna, för att komma till andakten alltså.
    Det gäller till exempel att inte ge upp när kritiska inre röster säger nedlåtande saker om verket och be dom att lämna rummet. Jag brukar säga till elever och klienter att sätta ut kritikern utanför dörren, det fungerar!
   
Måleriet kan vara en kreativa andakt. 

Här och nu är det ett varande utan pretention, ett själsuttryck i stunden. Processen är nästan viktigare än resultatet, precis som för barn när de leker. Eller tibetaner då de gjort färdigt verket så raseras det!


Hade min andra heldag med kreativ själavård och älskar när gruppen absorberas in i tystnaden och skapandet. Gör vad jag kan för att stödja processen till en självklar och lustfylld kreativ process som blir till själavård av sig själv.

Nu provar jag ny mall på min blogg igen

En transparent stol i en klosterträdgård

Allt är så flyktigt och föränderligt vilket återigen speglar sig i att bloggens utseende förändras. Nu känner jag mig inte så eterisk längre. Konstigt! Jag har ju aldrig känt så mycket påtaglig tomhet och transparans som nu. Allt vilar till synes i en genomskinlighet som det vanliga jaget gärna vill springa ifrån, eftersom det inte bekräftar dess existens särskilt väl. Men när jag ger efter för den tomma transparenta närvaron vilar jag och slappnar av än mer i något som känns förklarat. Får man skriva sådant här i sin blogg, undrar någon förskrämd röst inom mig som är angelägen om att inge ett "professionellt" yttre. Tänk om det kommer att uppfattas som för esoteriskt. Nåja, nog är lyckan, sanningen och den inre visdomen viktigare än folks uppfattning om mig, tänker jag då. Här är i alla fall bloggens nya utseende, mer substans och närmare jorden, precis som jag känner mig; delaktig och enhetlig.

Tillbaka från Italiens försommar där magiska eldflugor dansade i natten

Back from Italy where the fireflies are dancing

Blessed by Mother Mary

Discriminating wisdom

Ateljen på Il Carmine i San Felice

Held by greeen

Tell me a way you are awake