Håller värden på att bli helt tokig! När jag bodde i Pakistan på 70-talet tyckte man visserligen att de var vansinniga som ägnade sig åt hedersmord och andra för oss minst sagt primitiva böjelser som var förankrade i kulturen hos Pathanerna. Feodala sedvänjor kanske man kan kalla dem. Men det som händer idag och det som pågått sedan människor började få för sig att spränga sig själv i luften och dessutom tro att det har något slags högra syfte, det är fullständigt vansinne och dessutom skrämmande!
Alltmedan de främlingsfientliga politiska partierna vinner terräng i Europa är tusentals människor på flykt undan fundamentalister/terrorister/sjuka människor som halshugger människor offentligt, i guds namn! Världen är galen. De som kallar sig för Islamiska Staten, IS, härjar för närvarande och sätter skräck i människor, främst i Syrien men också i Irak.
Jihadister, Al Qaida, Talibaner och nu IS. Dessa rörelser som terrorstämplats är inte representativa för Islam men har tyvärr kommit att påverka människors syn på Islam.
Syrier flyr hals över huvud från sina hem och tusentals kommer till Sverige. Vilsna, traumatiserade människor plötsligt utlyfta ur sin egen kultur möter jag på Konsum, i centrum eller på gatan i Stockholm, dagligen. Häromdagen stötte jag ihop med en kvinna i full hijab. Hon var täckt hela vägen ner till fötterna, bara ansiktet och händerna var synliga, resten var väl täckt. Hon tittade förskräckt bort då hon såg mig. Det var en sådan där sällsynt varm sommardag och jag gick i bara linne och jeans för att handla. Var det linnet och mina bara axlar eller var det mitt korta hår som fick henne att titta bort. Gång på gång stötte vi ihop i butiken och varje gång tittade hon snabbt bort. Jag kände mig konstig. Plötsligt var det som om jag var tillbaka i Pakistan 1973. Jag kände mig med ens naken och lurade det inte lite skamkänslor runt hörnet? Men hallå, jag är i Sverige, mitt hemland, det är 27 grader varmt och jag är kortklippt, so what!
Jag såg henne linka iväg med sina kassar till busshållplatsen medan jag själv hoppade in i bilen med mina, klasskillnad tänkte jag, hon skulle kanske aldrig komma att ta körkort, än mindre köra bil.
När jag var tillsammans med Shahid (från Pakistan 1973) kunde man inte se en enda kvinna med hijab/slöja i Sverige. Idag finns det till och med ett mode om det i den muslimska världen. Häromdagen läste jag en stor, lång artikel i Dagens Nyheters söndagsbilaga om slöjmodet i Egypten. En designtidning ges också ut numera som heter Hijab. Unga muslimska kvinnor i Sverige försvarar sin önskan att bära hijab och det är nästan som om en del av dem är feminister på sitt eget vis. Själv tycker jag att det är oerhört sorgligt när jag ser bilder i media på pakistanska små skolflickor på kanske sex till tio år bära hijab. På sjuttiotalet hette det att flickor inte behövde det förrän de gick in i puberteten. Det är lika absurt som att se små svenska flickebarn bära bikiniöverdel när de är tre år gamla. Herregud, de borde få gå nakna! Vad är det som händer i världen?
När jag hade bott i Pakistan under ett år och vi sedan återvände för att bosätta oss i Sverige längtade jag efter intellektuell stimulans, så jag började på Folkhögskola. Min klass bestod av cirka sexton elever varav två var manliga. Förutom att det var en period av frigörelse och inre omstrukturering efter tiden med min pakistanska familj var det också förvirrande. Hur jag än försökte förklara hur kvinnorna levde i Pakistan tyckte hela klassen att jag var knäpp. Jag sade; Shahids lillasyster känner sig inte instängd och förtryckt för att hon bor i hemmet och inte går ut hur som helst i byn. Man vill inte gå ut hur som helst där, man är trygg hemma! Vänstertjejerna trodde jag var galen. Jag sade; Musarath min mans lillasyster vill inte leva som vi, hon tycker att vi är förvirrade här i väst. Och tjejen sade; ja, men det är för att hon inte vet, det är för att hon är instängd och alltid varit det. Och jag kontrade med att hon verkligen inte upplever sig som instängd, däremot skyddad. Vi representerade helt olika verkligheter som inte kunde mötas.
Naturligtvis kan jag hålla med mina klasskamrater idag men jag kan också vända blicken och titta ut inifrån den andra sidan. Det tar lite emot, men när jag stötte ihop med den där kvinnan i konsumbutiken i somras insåg jag att den där tiden går aldrig ur helt och hållet. På något sätt förstår jag hur de tänker, något med att känna sig objektifierad. Att slöjan skulle stoppa det på något vis, men jag vet i sjutton om det fungerar så. Blir det inte bara än värre om man börjar gömma undan sin kropp?
Jag vill aldrig mer någonsin bära slöja eller gömma min kroppskonturer för att inte fresta mannen men jag vet hur det känns att göra det och varför det kan upplevas som skönt. Det är lite som att gå omkring med mask eller i ett tält skulle man kunna säga fast det låter kanske lite elakt. Där inifrån kan man se världen men världen kan inte se dig. Din kropp är gömd men dina ögon tittar ut. Jag kommer att tänka på en helt annan historia och det är en av min mors franska älskare som en gång sade att ”en naken kvinna är inte sexigt, det är mycket mer spännande när kroppen är klädd och dold”. Jag undrar om det även gäller den heltäckande slöjan, i så fall kan den aldrig uppnå sitt syfte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar