Denna morgon ser jag en rörande film om och av män som kom in i min burk av en händelse. Om du vill se gamla och unga män be om förlåtelse för allt ont de tillfogat kvinnor sedan urminnestider kan du kopiera länken och klistar in den i din webbläsare. http://youtu.be/K_uRIMUBnvw
Det var verkligen rörande!
Denna helg har varit mycket intensiv med utbildning och möten. Behållningen är "decentering" hur man arbetar med EXA metodik genom att skapa ett "playspace" för att bearbeta genom uttryck. Så kul och effektivt! Liksom i en ritual där man inte behöver förstå något utan bara utför sin handlig växer ens rörelser, ljud, bild fram. Därefter kan vi titta och utforska vad som hänt och vad det sägger mig. Cool!
Sedan hamnade jag i ateljén och fann mig själv måla någon sorts monolit, ungefär som i filmen 2001. Det mystiska något som man aldrig kan förstå. Där står den och säger något, men vad? En gyllene port? Ännu en pandoras ask att öppna? Något att gå in igenom eller ut igenom? I hela mitt liv har jag målat vägar som slutar vid horisonten, portar som hamnar i mandalans mitt, varelser med hjärtat i mitten av kroppen som en port och så vidare i hundratals varianter. Tomheten har oändligt många ansikten. Tomheten är en brunn som aldrig sinar. Dess kreativa potential överväldigar oss dagligen med miljarder former av liv, fenomen, materia. Tomheten är helt enkel full!
Så mycket möjligheter vi har. Tacksamhet.
Värme/Kali
Det var verkligen rörande!
Från Uttryckande konst terapi utbildningen i helgen |
Valvet öppnar sig |
Monolit? |
Denna helg har varit mycket intensiv med utbildning och möten. Behållningen är "decentering" hur man arbetar med EXA metodik genom att skapa ett "playspace" för att bearbeta genom uttryck. Så kul och effektivt! Liksom i en ritual där man inte behöver förstå något utan bara utför sin handlig växer ens rörelser, ljud, bild fram. Därefter kan vi titta och utforska vad som hänt och vad det sägger mig. Cool!
Sedan hamnade jag i ateljén och fann mig själv måla någon sorts monolit, ungefär som i filmen 2001. Det mystiska något som man aldrig kan förstå. Där står den och säger något, men vad? En gyllene port? Ännu en pandoras ask att öppna? Något att gå in igenom eller ut igenom? I hela mitt liv har jag målat vägar som slutar vid horisonten, portar som hamnar i mandalans mitt, varelser med hjärtat i mitten av kroppen som en port och så vidare i hundratals varianter. Tomheten har oändligt många ansikten. Tomheten är en brunn som aldrig sinar. Dess kreativa potential överväldigar oss dagligen med miljarder former av liv, fenomen, materia. Tomheten är helt enkel full!
Så mycket möjligheter vi har. Tacksamhet.
Värme/Kali