En dead line för de första tre kapitlen är december 2014
Katja Hamori
Jag tänker hjälp, svårt. Hur ska jag kunna hålla isär dessa trådar som är så sammanvävda. Funderar över detta just nu.
söndag 23 november 2014
Uppmuntran
måndag 17 november 2014
Jag skriver en självbiografisk roman
En underbar miljö och en bra lärare samt en trevlig liten grupp samlades den gångna helgen för en skrivarkurs i London. Jättespännande och bra att få lyxen att sitta med en kunnig redaktör och
arbeta med sitt manus. Magdalena som reste till Pakistan och gifte sig 1973 blir en självbiografisk roman som jag avser ge ut 2015.
Om gudarna vill.
tisdag 11 november 2014
What is the Right Attitude for Meditation?
Right Attitude consists of 23 points to help establish a right attitude for practice; contains practical advice on the basics of observing the mind.
Mycket bra instruktioner för meditationCheck it out here:
Ha ha. Varning damer, för hoppande äggstockar när ni kör bil!!! samt Yihaa! Låt jämnlikhet och fri vilja härska!
Jag svarade:
Intressant men jag skulle inte säga "hela den islamska kulturvärlden" för det är en generalisering som förmodligen gäller Sunni- ( Iran, Saudiarabien och mer fundamentalistiska och terrorstämplade riktningar, eller?). Det finns ju en Islam som är klok, djup och mystisk också, men den har ingen propaganda. Jag vill gärna skilja på dessa saker så det inte blir den här "Väst och Judendom mot Islam- tänket som många på båda sidor verkar odla. Eller?
Han svarade:
Nej, så är det förstås. Det som är nedslående ur en frihetlig/demokratisk aspekt är dock just detta att mittfåran av Islam är så pass starkt ortodox som den är, vid en närmre titt. Vi gör ofta felet att tro att Islam är ungefär som den svenska religiositeten, dvs en mycket litet antal starkt religiösa och en mittfåra som går till en kyrka/synagoga/frikyrka någon gång per år, för att bevista en begravning, bröllop eller dop. Och så en växande grupp agnostiker eller ateister. Så ser inte de muslimska samhällena ut alls. Mittfåran, majoriteten, är starkt troende, ja, samhällena är utformade i sina regler efter Islamska levnadsregler. Visserligen är inte alla muslimska samhällen helvetiska platser (som t.ex. Saudi), men i västerländska, liberala ögon är inskränktheten, kvinnans rättsliga, liksom människorättsliga ställning, mycket begränsad, liksom i realiteten den personliga friheten i alla dess former. Sedan finns det en mindre grupp, på ett par procent som är mycket radikalt religiösa, de som aktivt vill bidra till att hela världen blir muslimsk och där man också kan finna de allra farligaste politiska islamisterna. Problemet är att dessa få procent utgör ca 50 milj. människor, där man i överflöd kan finna individer som är beredda till de mest vidriga våldsdåd och religiös krigföring.
Jag svarade.
Tack för din utförliga och ingående beskrivning av ämnet. Det intresserar mig mycket. Är de verkligen så många som 50 miljoner?
Han sade:
Vad gäller Sunni och Shia finns både mer eller mindre fanatiska grupper i båda dessa riktningar. Wahabismen och Salafisterna är också oerhört aktiva och farliga. Tusentals människor kommer nu till IS som frivilliga från världens alla hörn för att delta i ett sanslöst blodbad i dagens Mellanöstern. Massavrättningar p.g.a. religiös tillhörighet har knappast funnits på världskartan i denna omfattning sedan nazisternas utrotning av judar romer för drygt 70 år sedan. Undantaget då slakten i Rwanda och i viss mån under krigen i samband med upplösningen av Jugoslavien.
Peter von Fábry-Eichner svarade åter: En libanesisk-född kvinna, numera amerikansk medborgare, modig och med direkt tilltal, Nour Saman, eller mer känd som Brigitte Gabriel uttalar sig om Islam: https://www.youtube.com/watch?v=Ry3NzkAOo3s
Jaha tänkte jag, det var så intressant så att jag tänkte att det kunde bevaras här på bloggen idag...
Med Fejan hamnar det i rymden på två sekunder...
Återigen vill jag också varmt rekommendera filmen Honour Diaries som finns på netflix. https://www.youtube.com/watch?v=9WijI2U7dKY
Yihaa! Låt jämnlikhet och fri vilja härska!
söndag 9 november 2014
Man är inte SD eller rasist för att man ifrågasätter våldsamma terrornätverk!
Stockholm 2014
Jag har just läst boken ”Jihad - om svenskarna i de islamistiska terrornätverken” av Magnus Sandelin. Jag vill försöka förstå vad det är som händer i världen. Hur det kommer sig att unga människor ansluter sig till de terrorstämplade grupperna eller skapar nya. Hur det kommer sig att de vill spränga sig själva till döds i tron att ett sådant våld kan stödja det ”rätta”, och att de därigenom kommer att bli hjältar. Sandelin menar att diskussionen ofta hamnar fel och kommer att handla om ”muslimer” istället för våldsbejakande terrorrister. På sjuttiotalet fanns visserligen en våldsbejakande hederskultur och ett starkt patriarkat som dominerade kvinnan, men när jag tänker tillbaka på männen som jag lärde känna i Pakistan, kändes det mer som om de alla visserligen var fångna i sin kulturs kontext, men inte att det fanns något ideal i att ”kriga mot väst”. Politik, makt och tragiska personliga öden, som att växa upp i ett flyktingläger med bara unga män till exempel verkar ha blivit grogrunden för en fullständig snedvridning främst hos människor i ”exil”. Eller unga vilsna före detta kriminella män som saknar mening och sammanhang. Alltså människor som kanske förlorat sitt hemland, eller sina föräldrar, sitt sammanhang, som sitter ensamma i någon förort framför datorer där de lätt kan förledas. De träffar någon ”broder” som ger dem kärlek och uppmärksamhet och kanske konverterar. Inte olikt unga flickor som förleds via internet ett begå handlingar i hopp om att få bli älskade, handlingar de senare får ångra. Behovet av tillhörighet, kärlek, uppmärksamhet och en känsla av att göra något rätt, gärna för en ”högre” makt är stor. Jag läser om den unge Ali som föddes i Sverige på sjuttiotalet och växte upp i en Stockholmsförort i en hederskultur med mycket aga och hot. Han kände sig misslyckad. Han vänder sig till religionen och blir påverkad och indoktrinerad in i ett terrornätverk bland andra män där han finner en tillhörighet, inte helt olikt vilken sekt som helst. Ali fick se filmer ”…som skildrade stridande muslimer i olika krigshärdar, effektfullt redigerade med pålagda kampsånger och starka slagord…..” ”…de krigar för gud mot orättvisa och förtryck, säger Ali…” ur Jihad sid 39 av Magnus Sandelin, Reporto Förlag, Månpocket 2013. Drömmar om att bli en hjälte tar sig snart farliga uttryck. Boken beskriver hur Ali beundrar och finner män att idealisera. Hur han själv vill göra något fantastiskt som att döda någon eller ta någon som gisslan och hur Ali beundrande sett på teven när flygplanen flög in i World Trade Center. Så småningom förbereds han genom träningsläger i Afghanistan att utföra något ”viktigt”. Men den unge Ali vill förvissa sig om att det han tänker göra har stöd i Islam, så han vänder sig i hemlighet till lärda Imamer över internet för att fråga. Svaren han fick var inte de han hade tänkt sig. ”…De sade att det var emot Islam…” ”…bok efter bok (som han då började läsa, min kommentar), gav imamerna rätt och så småningom började Ali känna att våld inte var den rätta vägen…” ur Jihad sid 46 av Magnus Sandelin, Reporto Förlag, Månpocket 2013. Lika bra gick det inte för många andra, som historien känner till.
Själv är jag självklart emot all form av våld och jag tror inte att hämden är ljuv, som det heter i svenska språket. Precis som kvinnorna i min pakistanska by kunde sitta och oja sig över att deras söner hela tiden måste hämnas varandra, att det aldrig tog slut och att de visste att det var fel. Men jag kan inte förneka att det känns nödvändigt att slå tillbaka när krafter som IS går lös i Irak och Syrien som de nu gör detta år. Det handlar om att stoppa sjuka människor som jag ser det, med risk för att låta som en som tror sig veta. All form av våld mot kvinnor och barn, var än de kommer ifrån, vilken religion de än tillhör, om de är fattiga eller rika, måste bekämpas till varje pris. Så nu är det sagt!
lördag 8 november 2014
Funderingar kring världens galenskaper
Håller värden på att bli helt tokig! När jag bodde i Pakistan på 70-talet tyckte man visserligen att de var vansinniga som ägnade sig åt hedersmord och andra för oss minst sagt primitiva böjelser som var förankrade i kulturen hos Pathanerna. Feodala sedvänjor kanske man kan kalla dem. Men det som händer idag och det som pågått sedan människor började få för sig att spränga sig själv i luften och dessutom tro att det har något slags högra syfte, det är fullständigt vansinne och dessutom skrämmande!
Alltmedan de främlingsfientliga politiska partierna vinner terräng i Europa är tusentals människor på flykt undan fundamentalister/terrorister/sjuka människor som halshugger människor offentligt, i guds namn! Världen är galen. De som kallar sig för Islamiska Staten, IS, härjar för närvarande och sätter skräck i människor, främst i Syrien men också i Irak.
Jihadister, Al Qaida, Talibaner och nu IS. Dessa rörelser som terrorstämplats är inte representativa för Islam men har tyvärr kommit att påverka människors syn på Islam.
Syrier flyr hals över huvud från sina hem och tusentals kommer till Sverige. Vilsna, traumatiserade människor plötsligt utlyfta ur sin egen kultur möter jag på Konsum, i centrum eller på gatan i Stockholm, dagligen. Häromdagen stötte jag ihop med en kvinna i full hijab. Hon var täckt hela vägen ner till fötterna, bara ansiktet och händerna var synliga, resten var väl täckt. Hon tittade förskräckt bort då hon såg mig. Det var en sådan där sällsynt varm sommardag och jag gick i bara linne och jeans för att handla. Var det linnet och mina bara axlar eller var det mitt korta hår som fick henne att titta bort. Gång på gång stötte vi ihop i butiken och varje gång tittade hon snabbt bort. Jag kände mig konstig. Plötsligt var det som om jag var tillbaka i Pakistan 1973. Jag kände mig med ens naken och lurade det inte lite skamkänslor runt hörnet? Men hallå, jag är i Sverige, mitt hemland, det är 27 grader varmt och jag är kortklippt, so what!
Jag såg henne linka iväg med sina kassar till busshållplatsen medan jag själv hoppade in i bilen med mina, klasskillnad tänkte jag, hon skulle kanske aldrig komma att ta körkort, än mindre köra bil.
När jag var tillsammans med Shahid (från Pakistan 1973) kunde man inte se en enda kvinna med hijab/slöja i Sverige. Idag finns det till och med ett mode om det i den muslimska världen. Häromdagen läste jag en stor, lång artikel i Dagens Nyheters söndagsbilaga om slöjmodet i Egypten. En designtidning ges också ut numera som heter Hijab. Unga muslimska kvinnor i Sverige försvarar sin önskan att bära hijab och det är nästan som om en del av dem är feminister på sitt eget vis. Själv tycker jag att det är oerhört sorgligt när jag ser bilder i media på pakistanska små skolflickor på kanske sex till tio år bära hijab. På sjuttiotalet hette det att flickor inte behövde det förrän de gick in i puberteten. Det är lika absurt som att se små svenska flickebarn bära bikiniöverdel när de är tre år gamla. Herregud, de borde få gå nakna! Vad är det som händer i världen?
När jag hade bott i Pakistan under ett år och vi sedan återvände för att bosätta oss i Sverige längtade jag efter intellektuell stimulans, så jag började på Folkhögskola. Min klass bestod av cirka sexton elever varav två var manliga. Förutom att det var en period av frigörelse och inre omstrukturering efter tiden med min pakistanska familj var det också förvirrande. Hur jag än försökte förklara hur kvinnorna levde i Pakistan tyckte hela klassen att jag var knäpp. Jag sade; Shahids lillasyster känner sig inte instängd och förtryckt för att hon bor i hemmet och inte går ut hur som helst i byn. Man vill inte gå ut hur som helst där, man är trygg hemma! Vänstertjejerna trodde jag var galen. Jag sade; Musarath min mans lillasyster vill inte leva som vi, hon tycker att vi är förvirrade här i väst. Och tjejen sade; ja, men det är för att hon inte vet, det är för att hon är instängd och alltid varit det. Och jag kontrade med att hon verkligen inte upplever sig som instängd, däremot skyddad. Vi representerade helt olika verkligheter som inte kunde mötas.
Naturligtvis kan jag hålla med mina klasskamrater idag men jag kan också vända blicken och titta ut inifrån den andra sidan. Det tar lite emot, men när jag stötte ihop med den där kvinnan i konsumbutiken i somras insåg jag att den där tiden går aldrig ur helt och hållet. På något sätt förstår jag hur de tänker, något med att känna sig objektifierad. Att slöjan skulle stoppa det på något vis, men jag vet i sjutton om det fungerar så. Blir det inte bara än värre om man börjar gömma undan sin kropp?
Jag vill aldrig mer någonsin bära slöja eller gömma min kroppskonturer för att inte fresta mannen men jag vet hur det känns att göra det och varför det kan upplevas som skönt. Det är lite som att gå omkring med mask eller i ett tält skulle man kunna säga fast det låter kanske lite elakt. Där inifrån kan man se världen men världen kan inte se dig. Din kropp är gömd men dina ögon tittar ut. Jag kommer att tänka på en helt annan historia och det är en av min mors franska älskare som en gång sade att ”en naken kvinna är inte sexigt, det är mycket mer spännande när kroppen är klädd och dold”. Jag undrar om det även gäller den heltäckande slöjan, i så fall kan den aldrig uppnå sitt syfte!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)